avsats

Idag har ja strosat jävligt mycket. Typ vart påväg nånstans men de har gått så jävla långsamt att ja typ tappat bort mig nånstans i min [speciella] hjärna. plockat lite blommor å gått runt å lett. Iq-efterfrågan. Jävla hippie .. /mongo.
Drog till Milla, trodde cykeln va hos pappa så ja gick dit för att hämte den, sen visade de sej att den va hemma hos mamma hela tiden - därav allt promenerande. Sen träffade ja tatiana, ja försökte galet nog ..greja.. en krans me blommorna. men ja vet ju inte hur man gör så de gick mindre bra. Sen efter massa segande å tröga tatys cyklade vi ner på stan, hyrde en skäckfilm med Isabell - "the messenger".  
Handlar om en familj som flyttar ut i ett lagom slitet hur ute på landet vid en liten stad,
för att komma ifrån allt å starta en solrosodling för att tjäna ihop nya pengar efter massa problem de har haft. SEN [hoppsan] visar de sej att de är hemsökt av en familj som tidigare bott där, MEN [!!!!] bara barnen ser dem.
Dottern försöker varna föräldrarna men de tror inte på henne pågrund av alla problemen.. blabla. Den va bra, se den. Godis, chips, hemmagjord dip, funlight, popcorn, druvor å film, på ett ungefär. [L]

usch va ja hatar mitt internet, de är helt sjukt. köp aldrig 3s trådlösa. De är ändå som om du inte skulle ha nått.

Lördag och bella va festsugen, självklart blire inte fest. Men sprit vare, några minnesluckor på slutet innan ja somnade, troligen pga lite shotar med nån jävla turkisk shotafläng.  
Degade hela dan, drog ner på stan å åt me andres, sen satte ja mej på stugan med älsklingarna ett tag. Gick förbi hemma hos Elin, men vi fick knappt komma in för filip är där (Elin, du är mycket diskret å konstig med dina killar) sen tog vi bussen hem till mej å fixade oss. Gumman kom å vi förklirrade lite halvtattigt, sen bar de av till gidde typ. Träffade Adem, Daniel å David, som drog hem till sej. Vi fick lite tråkigt så vi tog kundvagnen å följde efter. (Ja ramlade hahahaha så jävla kul) så hade vi lite hemmakrök, trevligt, trevligt.
Blev väckt av Tati så drog vi hem till mej å åt frukost å sov lite. Pusspådig, nu ska ja duscha, dra hem till elin, sen fika på stan med gumman å kanske lite annat folk. 

Jag borde insett där februari dog
hur förjävligt
bitterljuvt förluster visar vägen
mot ljusare tider

Skiten i bokstäver, tillägnat den som orkar läsa
Jag vet att du är nöjd med ditt liv och dina nya vänner som du tycker är guld (- nu när du plötslig är värd dem), jag vet att du har gått vidare och inte är samma person längre. Ja, jag vet allt dedär. Men jag tänkte bara säga allt innan det är bortglömt. Att jag inte känner något behov av att få tillbaka kontakten med någon som inte finns.
Det är förjävligt hur en människa man litat på av hela sitt hjärta kan hugga en i ryggen så jävla hårt att man tappar andan och faller tio våningar ner - utan att ens lägga en tanke på att ta mot en. Du kanske har förträngt sanningen om hur du verkligen betedde dig. Så som du ser bort och tror att allt ska smälta som snö, och trodde att JAG ska komma efter DIG och be om försoning. seriöst. Jag är inte skyldig dig ett skit. Och som sagt, jag känner inget behov av att få tillbaka kontakten. "live goes on liksom".
Men. Hur mycket jag än hatar att medge det så är det en liten del av mig som saknar dig. Jag vet inte om det är att jag saknar att sakna någon, eller om jag verkligen saknar dig. Det är svårt att säga när jag inte ens känner dig längre, inte ens kan kolla åt ditt håll utan att man får onda ögat från människan på din högra sida.
Ska jag vara ärlig bryr jag mig inte om er närvaro hälften så mycket som hon bryr sig om min. Spelar roll? Det är såhär det är, saker blir vad man gör det till. Det har blivit vad du gjort det till. Och varför ska jag lägga ner energi på att bry mig om människor med tio gånger mindre värdighet än mig själv?
Och jag har kanske inte heller visat att jag brytt mig, trots att jag har gjort det. Men du förtjänade - du förtjänar inte, att höra att du betydde världen för mig. Jag ber inte, jag sjunker inte så lågt. Jag hatar sånt. Jag är inte en sån som förlorar min värdighet för någon som dig.
Du är bara ett viktig kapitel ur mitt förflutna och hon .. hon har aldrig existerat i mitt liv överhuvudtaget. Och nu ligger dina beslut i hennes händer, beslutet om vi skulle kunna börja umgås eller ens bara säga några ord till varandra. Problemet existerar inte på riktigt. Jag har inte lagt mig i och orsakat några problem, och det vet ni också innerst inne. Jag utgör inget hot, du vill inte vara med mig och jag vill inte vara med dig, längre. Fast det fungerar tydligen inte så.

Jag känner inte henne (tack och lov) men jag vet. Och du kommer ge efter, jag vet. Kanske ljuger jag när jag säger att det kvittar, kanske inte. Det är tråkigt att det har blivit som det blivit, det lär du i alla fall hålla med om.
Men det blir det vad DU gör det till. 

(- det va precis de ja menade)